Släktbloggen

Sedan ett halvt sekel känns det som har Jan haft en kraftig åtekommande infektion i sin vänstar tumme. Med andra ord långt för min och Jans tid. Det har varit rätt under många år men återkommit under senare tid. Bland annat strax före vår semester till Fårö i sommras. Hade jobbat lite hos Seabstian och Marie under en eftermiddag kännde Jan av tummen innan kvällen var till ända hade han fått feber och en kraftig röd och svullen rand upp till armhålan. Han mådde inte bra och åkte till sjukhuset och fick pencelin dropp under några timmar. Nu hände igen fast i Mexico. Det verkar som om Jan kan trigga igång infektionen genom att på något sätt beröra just en punkt på tummen som förmodligen har kapslat in något skit. Eftersom han alltid kommit akut är det ingen läkare som har velat skära eller följa upp det hela märkligt nog. Så samma sak hände igen med Jans tumme. Han gick inte till Läkren uttan vi köpte själva pencelin och hoppades att det skulle fungera och det gjorde det.
Men nu kommer han att uppsöka läkare i morgon och vi får hålla tummarna att läkaren ger honom en remis till kirurgen på sjukhuset. Så jag och alla andra slipper bli oroliga. Fortsättning följer……..

Hej Bloggen

Igår var Ann&Jag och Susanna&Martin&Vera och tittade och lyssnade på Lara som adventssjöng med sin kör i kyrkan. Vi bjöds efteråt på adventsfika. Stämmningsfullt.

Idag har först Per varit här på lunch. Vi kollade igenom hans flyttlådor och han rensade ut något och det resterande, dvs tre delvis fyllda flyttkartonger tar Per med sig till sitt nya boende i Råcksta där det inom kort blir inflyttning för honom i eget boende.  Sen tittade Per på släktens Blogg och läste med glädje Johannas inlägg och kommenterade det sen till Johanna via den här datorn (se kommentarer till Johannas kommentar till Julmarknaden).

Efter fikat skulle Per iväg för att träffa det sociala kockan tre. Då dök Staffan upp här på Rättarbacken för att med mätinstrument  kolla min elinstallation i tvättrummet. Det visade sig vara läckage mellan två sladdar så vi drog ny ledning varefter det nu funkar. Konstaterade dock att vi bör skaffa  överspänningsskydd för att förebygga ev. elproblem.

Nu ska Ann och jag strax äta middag så hej då, Lasse

Jag har alltid, sedan jag blev tvingad av min pappa att sluta rida när jag var 10 år, att ”jag ska minsann börja rida igen när jag blir stor”. Och för något år sedan kände jag mig …. stor!  En dag i veckan arbetar jag ute hos Tyresö Ryttarförening och sköter deras bokföring. Till min stora lycka (och ekonomins olycka ?) fick jag börja ta lektioner där förr hösten. Jag kunde verkligen känna mig privilgerad – egentligen tar de inte in vuxna nybörjare, som mig. Man kan säga att jag halkade in på ett bananskal (eller hade det något med att när vi fick in uppdraget på byrån jag arbetar på, och min chef frågade om någon var intresserad så hoppade jag upp och ner och skrek: ”välj mig”!?)

Iallafall, där började det… Efter nästan ett år av privata lektioner som handlat om allt från att trava, skritta, galoppera, ja grunderna, så fick jag så börja rida i en grupp med andra vuxna. Det har gått frammåt, iallafall mestadels och mest när jag ridit de hästar som inte är så stora (= litet avstånd till marken gör att sofie känner sig trygg )

I onsdags fick jag så en av de stoora hästarna tilldelade mig… Lucas… Fast han är stor, eller kanske därför att han är stor (Bamses ordspråk: Är man stor och stark måste man oxå vara väldigt snäll) så är han snäll. Men klumpig och tung.

Och vi skulle göra markarbete, dvs förberedande hinderbana, vilket denna häst ääälskar! Sofie (nybörjaren) galopperar runt på denna stora glada förväntansfulla häst tillsammans med ett gäng andra hästar. Och ryttare. Bland dem en Zebulean, största hästen i stallet.

Dags att sakta av till skritt. Zebulan gör det. Lucas vill inte. Lucas kommer för nära Zeb och PANG! Spark mot Lucas som hamnar rakt på Sofies smalben!

Gör lite ont. Äsch, vilar en liten stund på order från ridläraren, tänker sedan ”allt som inte dödar härdar” ! och rider klart lektionen.

Efter lektionen upptäcker jag att det visst ser ut som det blödde lite. Oj då! Visar det för lektionskompisarna. ”Men hur ser det ut då”? blir reaktionen. Det vet jag ju inte, ”ser väl efter när jag kommer hem”!?

Nä, Laila ger sig inte, kavla upp byxan nu! Aj då, måste nog åka till läkaren. Två stygn blev resultatet av veckans ridning. Mitt på smalbenet!

Hur ska det nu bli med korta kjolar i sommar?

Kram från Sofie

Efter en aning överförfriskad återförening med mina gamla arbetskamrater från Brygghuset skulle jag idag äta lunch med min kära svärmor, mycket trevligt initiativ av henne, dock en väldigt kvick lunch (40min).

Verkligen jättetrevligt, plus att jag dessutom blev bjuden med motiveringen att jag bjöd sist… det kanske var två år sedan men vilket minne hon har. Hon måste verkligen minnas den trevliga lunchen.

Jag gillar verkligen min svärmor, och för er som inte vet så ska HELA Axels familj upp till Edsåsdalen över jul. Axel och jag ska alltså fira jul ihop för första gången, plus att våra familjer ska träffas för första gången, ÄTNLIGEN!

Hade en trevlig lunchdejt med Ingrid och Klara igårockså, tack. Alltid lika trevligt!

Nu ska vi köpa lite godis och kanske baka litegrann. Vad sägs om blåbärsmuffins med kardemumma?

Puss på er!

Det måste bara vara super trendigt att frysa i Stockholm.

Destu mer du fryser - Destu mer COOL är du!

För det är väl så? Eller?
Varför går annars människor omkring utan att ha något på huvudet?

Ovanstående text baseras på en mycket nogrant gemomförd studie av befolkningen i den stora staden Stockholm. Studien utfördes under två veckors period.

I dag har vi snorklat i akumal sag fyra jattestora havsskoldpaddor vackara koraller massor av fiskar rocka eller Manta. Har shoppat loss i playa Carmen. Jan har vidsurfata och kan fortfrande det. Varje maltid ar en fest varje sekund ar en njutning. For oss ar det har ett paradis. Hoppas manga flera far uppleva sina paradis. Vi onskar att AM hade fatt uppleva det har det hade hon gillat. I kvall ska vi prova en michelada ol med soya salt chilli spanande. kram till er alla.

Bilden är hämtad från Östersunds turistförenings tidning.
Min stund i rampljuset.
Blev headhuntad på shoppinggatan i Östersund och fick vara modell för en eftermiddag. Kändes otroligt skönt för självförtroendet=)

Nynnandes och med ett stor ungdomligt leednde på läpparna stiger Mats in genom dörren.
Efter en ganska snabb hälsning , små skuttar han vidare in i sov rummet nynnandes ”Don’t you, Forget about me..”

Några få sekunder senare, kliver en pop-rockaren fram.

Med ungdommens iver i kroppen hastar mats iväg mot bilen.

Fortsättning följer..

- Vad tror ni Mats ska göra?

Jenny Rydén i Fredagens ComputerSweden

Nu kan jag pusta ut för den här gången,  tentan är avklarad och nya tider väntar. Det kändes okej, men mer vågar jag inte säga. Får reda på svar om tre veckor. Nästa tenta är den 18 december samma hemska dag som vi förra året var tvungen att resa till sthlm för att ta farväl av farmor (känns inte riktigt okej att göra tentan då). 

 Axel har skött sig exemplariskt! Innan han kom så föberedde jag förhöringskort ca 50-60 st så vi hade material så det räckte och blev över… Han  har dessutom bjudit på otroligt god mat och servat med fika osv osv. Tror att jag ska boka in honom till varje tenta=)

För att fira att tentaplugget var över för denna gång så gick vi på bio, New Moon och sen åkte vi hem med indisk mat och rött vin. Himla trevligt!

I skrivande stund har jag slgit mig ner i soffan i Kungälv hos Axels mamma och pappa med en kopp te.

Jag älskar verkligen den här bloggen, så himla mysigt att läsa om vad ni gör!

Puss på er från mig och så Axel såklart!

Idag var jag med om en obehaglig premiär – Svimmade! För första gången.

Igår gick jag och la mig ganska tidigt, kände mig lite små förkyld och trött.
Imorse innan jag hade gått upp ur sängen kändes allt helt bra igen. Tänkte ååh vad skönt att de inte var något allvarligt.
Menar i dessa influensa tider är de lätt at bli orolig, för minsta out of the ordernery.

Klev upp, pratade lite med sofie. Sen kände jag bara hur de svartnade för ögonen!

Allt känns bra igen.

Vad får jag för diagnos av släkt systrarna och läkarna?

Nu kommer Sofie med middag! Det blir pizza

Eftersom jag jobbar nästa helg så vill jag passa på o  önska alla i släktfronten trevlig första advent. lena och jag ska träffas i morgon och gå till skogskykogården och bubbla lite med kaffe och nybakade lussebullar.

Jag är fortfarande singel och jobbar numera på Högdalens äldreboende eller rättare sagt vård och omsorgboende.

Har varit och hälsat på Jonna & co i Dublin. Hittade både dit och hem.  Så Nu kan Gino och jag lika mycket engelska. Typ; no,run, look.

Kramar Riitta

Nu är det alltså dax för julmarknad. Lördagen den 12:e december kl 11.00 sammanstrålar vi utanför huvuentrén. På Skansen, såklart. Sen betar vi i vanlig ordning av tobaksmuséet, glögg utanför sockerbagarn, korvgrillning och dans på Bollnästorget, m.m. Håll en tumme för snö och någon minusgrad.

Göteborgsavdelningen ser fram emot att få känna julstämning med er alla!

Vi ses!

//KIK